Egna funderingar

Så här skrev jag på Facebook den 8:e mars:

I den israeliska kalendern står det i dag 14:e Adar 5772, och denna dag kallas Purim פּוּרִים . Detta är stor en gläjedag bland judar världen över, och särskilt i Israel. I dag firas minnet av en planerad judeutrotning som misslyckades. Enligt bibelboken Ester så planerade den persiske ministern Haman att alla judar i det dåtida persiska riket skulle dödas. Men genom fasta och bön lyckades Ester att avväpna ondskans makter och judarnas liv sparades.

Låt oss mitt i detta glädjefirande stå med Israel i bön om att den nutida planerade judeutrotningen också misslyckas. Vi känner alla till den utrotning av staten Israel som i dag planeras i dagens Persien, Iran. Dagens ‘Haman’ kan bekämpas med samma vapen som Ester använde.

written by Shalowill

I Upp 1:4-8 får vi ta del av en hälsning från aposteln Johannes .

”Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.

Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom,
även de som har genomborrat honom,
och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen.
Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.”

Johannes hälsar här till de församlingar som han har tillsyn över, sju församlingar i Asien. Biskop skulle man kunna säga att han var vid denna tidpunkt. När han formulerar denna hälsning är han fånge på ön Patmos därför att han har vittnat om sin frälsare Jesus Kristus. Det tyckte inte den dåvarande kejsaren om. Asien var då en romersk provins i delar av dagens Turkiet.

Johannes hälsar från en massa personer tycks det som, om man ser på alla de benämningar som han räknar upp.

Uttrycket ’honom som är’ och ’honom som var’ syftar till det Guds namn, som Moses fick uppenbarat för sig vid den brinnande busken vid Guds berg, Horeb.  Den som talade till honom från busken presenterade sig som Gud till Moses far, Gud till Abraham, Isak och Jakob.(2Mos 3:6).

Men Moses nöjde sig inte med den presentationen, utan ville veta vad hans namn var.

Då fick han svaret (2Mos 3:14 enl. SFB):

”Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: ”Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.”

Guds namn enligt rösten från den brinnande busken är: JAG ÄR.

Det hebreiska ord som här används är: אֶהְיֶה  EHYEH

Detta hebreiska ord kan betyda JAG ÄR, såsom det står i våra bibelöversättningar, men det kan också betyda JAG KOMMER ATT VARA.

När Johannes här säger ’honom som är’ och ’honom som var’, så omtalar han Guds namn i tredje person, i objektform. Om Johannes här skulle uttrycka Guds namn som subjekt i tredje person, så skulle han säga ’han som är’ eller ’han är’.

Uttrycket ’han som var’ täcks inte av det hebreiska ordet vi översätter med ’Jag är’. ’Han var’ heter på hebreiska היה hayah, och kan tänkas rymmas inom det fullständiga Gudsnamnet, nämligen יהוה YHWH, vilket troligtvis uttalas Yahwéh. Detta namn fick Moses kännedom om vid den brinnande busken i öknen, och det omtalas i 2Mos 3:15. Men detta syns inte i våra svenska översättningar eftersom det har ersatts med benämningen HERREN (SFB och 1917) eller Herren (Bibel 2000).

Med benämningarna ’honom som är’ och ’honom som var’ antyder Johannes det namn på Israels Gud, som på Jesu tid var strängt förbjudet att uttala, eller ens skriva, på hebreiska. Detta religiösa påbud, eller förbud, hade då varit verksamt i bortåt 200 år. Vi kan inte i några andra skrifter i NT se Guds namn omtalat som här hos Johannes. Troligtvis var de judiska skriftställarna i NT:s skrifter påverkade av detta religiösa påbud som vid denna tidpunkt var verksamt i Jerusalem och Juda.

Men uttrycket ’honom som kommer’, finner vi först här, och det syftar efter vad vi kan förstå på profetiorna om Yahwéh’s återkomst, eller JAG ÄR’s återkomst. Se t.ex. Sak 14.

Johannes hälsar vidare från ’de sju andarna inför hans tron’.

Uttrycket ”Inför hans tron”, lyfter fram det personliga pronomenet han, och rent grammatiskt syftar det tillbaka på en person som har omtalats tidigare. Den personen är då ’honom som är’ och ’som var’ och ’som kommer’, vilket leder oss till slutsatsen att det här rör sig om en och samma person, nämligen Yahwéh. Och inför hans tron står de sju andarna.

Vi ser alltså att när Johannes hälsar från ’honom som är’ och ’som var’ och ’som kommer’, så hälsar han från Gud själv, יהוה YHWH, Yahwéh!

Och slutligen hälsar Johannes från ’Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.’

Nästa mening, nämligen:” Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen”, inleds med det personliga pronomenet han. Med grammatikens hjälp säger det oss att de olika benämningarna som omtalades i meningen innan kan sammanfattas i ordet han.

Och denne han är ingen annan än Gud själv, YHWH, Yahwéh. Alltså kan vi konstatera att hälsningen från Johannes kommer från en person, nämligen Israels Gud, Yahwéh, Han som är, var och ska vara, och han som ska komma åter. Han är de sju andarna inför hans tron och han är Jesus Kristus det trovärdiga vittnet.

Svårt för vår tanke att greppa kan tyckas, men det är vad Johannes här säger. Bibeln lär oss redan från början att det finns bara en Gud, och det är Yahwéh, precis så som Moses säger i 5Mos 6:4 ”Hör Israel! Yahwéh är vår Elohim (Gud), Yahwéh är en.”

Alltså blir då slutsatsen utifrån vad Johannes säger här att Yahwéh är én och inte delad. Han som är, som var och som ska vara, och även komma åter, kan också finnas i de sju andarna inför hans tron och i hans son Jesus Kristus (Yeshua HaMashiach).

written by Shalowill

I dagarna har det blivit känt på debattsidorna i Dagens Nyheter att Centerpartiet ställer krav på Sveriges regering om att Sverige ska erkänna Palestina som stat.

Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson (C) formulerar inledningsvis Centerns krav så här: ”Vi menar att det nu är dags för Sverige att både erkänna Palestina som stat och rösta ja till Palestina i FN.”

Just nu pågår det förhandlingar i Amman mellan Israel och PA, den palestinska administrationen. Förhandlingarna står under stormakternas övervakning och påverkan, men centerns utspel spelar palestinierna i händerna och gör dem mindre benägna till en uppgörelse med Israel. Abbas har redan hotat med att avbryta förhandlingarna eftersom Israel inte vill gå med på de krav palestinierna framställer innan förhandlingarna ens har kommit igång.

Vad centern begär är precis vad palestinierna har krävt länge: Ett internationellt erkännande av en palestinsk stat utan förhandlingar med Israel. Centerpartiet vill att FN ska utropa en palestinsk stat innanför de gränser som rådde före 1967, alltså före sexdagars kriget!

Om Sverige ställer sig bakom ett sådant krav till FN, så är detta en drastisk kovändning i svensk utrikespolitik.

Låt oss nu anta att centern får som de vill och Sverige erkänner en palestinsk stat innanför de gränser som rådde före 1967. Och låt oss vidare anta att FN tar ett beslut i samma riktning både i Generalförsamlingen och i Säkerhetsrådet. Vad kommer det i så fall att leda till?

För det första kan Israel inte acceptera ett sådant beslut, eftersom de gränser som då skulle uppstå inte går att försvara för Israel. Och om Israel inte kan acceptera beslutet, måste det betyda att det internationella samfundet med militära medel måste tvinga Israel att acceptera angivna gränser. Det betyder att Israel kommer att ställas inför en kraftmätning med resten av världens militära resurser. Och inför en sådan övermakt kan Israel inte vinna, även om de har en stark militärmakt. Israel har inget val i detta läget.

Om Israel skulle välja att följa FN:s beslut, där Sverige är med, så skulle det innebära förintelse av staten Israel. Och det är kanske det Kerstin Lundgren hoppas på. För jag tror inte att hon är dum eller lomhörd. Visst måste hon ha hört och läst vad palestinierna hela tiden har sagt: Total förintelse av den judiska staten Israel är det program PLO har arbetat efter hela tiden, ända sedan bildandet av organisationen 1964! Så sade Yasser Arafat, och så säger dagens palestinska ledare både inom Fatah, Hamas och Hizbollah. Med en suverän palestinsk stat inom de gränser Lundgren skissar, så är det fritt fram för arabländerna, och Iran, att förse palestinierna med alla de vapen de måtte önska sig. Och den israeliska staten kan inte försvara sin civilbefolkning mot alla de raketer som då skulle regna över landet från alla håll inom korta avstånd från israeliska områden.

Israel har i ett sådant läge inget val. Landet måste försvara sig med alla till buds stående medel, även om det kommer att kosta landet allt. De har inget annat val!

Så när Lundgren så vackert talar om fred i sin artikel, så är inget annat än en mycket väl dold förhoppning om total utplåning av staten Israel. Att det fanns ett sådant judehat inom Centerpartiet var en nyhet för mig, men nu vet jag det.

Hur ser Gud (YHWH) på detta? Ja, ni vet han det berättas om i Bibeln. Lundgren, tänk om han finns och det som sägs i Bibeln verkligen är sant! Ja, då ligger både du och Centerpartiet verkligen illa till. Han, YHWH, har nämligen sagt att de som rör vid hans folk Israel, de rör vid hans ögonsten. Ja, han har i sitt ord låtit skriva ner att han har lovat detta land till Israel. Allt land väster om Jordan-floden, plus lite till, har han med ED lovat att hans folk Israel ska få till evig arvedel. Och hans son Jesus (Yeshua) har lovat att komma tillbaka och strida mot alla de som har samlat sig till strid mot Jerusalem. Och han kommer personligen att strida mot de folk som har gått mot Jerusalem, och gissa vem som kommer att vinna den matchen! Och så kommer han att hålla dom över alla folken för vad de har gjort mot hans folk, Israel, och därefter ska han upprätta riket åt Israel. Och då är det han som bestämmer gränserna, och inte du, Lundgren! Ja, det är detta vi beder om varje gång bönen Fader Vår bedes, och det är inte sällan. När vi beder: Tillkomme ditt Rike och ske din vilja på jorden såsom i Himlen, så är det upprättandet av Guds rike, riket åt Israel, med Jerusalem som huvudstad, som vi beder om. Och jag lovar alla som måtte läsa dessa ord: Denna bön kommer att bli hörd!

Måtte både Lundgren och Centerpartiet ångra sitt utspel och tänka på vilken dom de nu drar över sig själva och över land och folk. Ännu finns det tid till omvändelse, men kanske inte mycket länge till.

Shalom från Shalowill

written by Shalowill

Den stora judiska vinterhögtiden Chanukah är nu slut. I år inföll den under perioden 21-28 december, vilket ledde till att vår julafton inföll mitt under högtiden Chanukah. Chanukah 4 inföll i år den 24 december, och hela högtiden delas in i 8 dagar. Enligt den judiska kalendern så börjar Chanukah den 25:e i månaden Kislev och varar till den 2:a i månaden Tivet. Men den judiska kalendern är en månkalender och skiljer sig något från vår kalender som ju är en solkalender. Se tidigare skrivning om denna högtid, december 2010.

I våra biblar benämns denna högtid som tempelinvigningens högtid (SFB) Joh 10:22-23, där evangelisten Johannes berättar om hur Jesus (Yeshua) deltog i firandet av denna högtid i templet i Jerusalem. Det hebreiska ordet Chanukah betyder rening. Vi kan se olika former för transliteration av detta hebreiska ord, men jag väler att skriva Chanukah.

Rening av templet i Jerusalem utfördes av Jesus enligt vad evangelisten och aposteln Johannes berättar i Joh 2:13-16. Jesus var här mycket tydlig att templet användes på fel sätt. Evangelisten Lukas förtydligar ytterligare vad Jesus ansåg om det som bedrevs i templet vid den tiden. I Luk 19:45-46 kan vi läsa dessa ord av Jesus: ”Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” Här citerar Jesus profeten Jesaja 56:7 och profeten Jeremia 7:11.

Låt oss så betänka vad aposteln Paulus skriver till korintierna i 1Kor 6:19, ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?”

Paulus uppmanar församlingen i Korint att göra Chanukah, rening av templet, den helie Andes tempel, som är varje församlingsmedlems kropp. Vi som har tagit emot Jesus Kristus som vår Frälsare har av Gud fått som gåva den helige Ande, som har tagit sin boning i oss. Våra kroppar är tempel för Guds Ande. Och Jesus vill inte att det templet ska vara ett rövarnäste. Det ska vara ett hus för bön och tillbedjan av Gud!

Låt oss be Jesus om rening av det templet. Om det finns månglare i templet vill han gärna driva dem ut och rena templet så att det får vara vad det är menat att vara, ett bönens hus.

Måtte det få bli Chanukah, rening, av det tempel varje kristen ska vara för den helige Ande. Och detta måste få vara en ständigt pågående handling, Chanukah varje dag!

written by Shalowill

Det har blivit uppenbart för mig från tid till annan att Bibeln har mycket att ge till den som är villig att gräva. När jag vid olika tillfällen haft orsak att fördjupa mig i vissa bibeltexter, så har de ofta öppnats på sätt jag inte hade förväntat mig.  Just nu håller jag på med profeten Hosea i ett närradioprogram för EFS-kyrkan i Alingsås, http://www.efskyrkan.se. Ett program som sänds över Radio Alingsås på 98.6 MHz första torsdagen i varje månad kl.2030. Varje program just nu omfattar ett kapitel i profetboken, och inför nästa program så är det kapitel 6 det handlar om.

För att komma närmare bokens innehåll har jag valt att göra en egen översättning. Det kan tyckas onödigt med tanke på alla översättningar man i dag har tillgång till, men det finns två orsaker till att jag gör så. Den första orsaken är att jag vill hålla igång, och kanske till och med i någon mån förbättra, mina bristfälliga kunskaper i bibelhebreiska. Det andra skälet är frustration över de stora skillnader jag upptäcker när jag jämför vers för vers i olika översättningar. Jag tror de allra flesta bibelläsare är medvetna om de stora skillnader man ofta ställs inför när man jämför Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln (SFB).

När jag nu håller på att översätta Hosea (Hoshea) kapitel 6, så upptäckte jag redan i v2 något jag tidigare inte upptäckt vid vanlig genomläsning av kapitlet.

Så här har jag översatt vers 2: Han ska återuppliva oss efter två dagar, på tredje dagen ska han resa oss upp, så att vi får leva inför hans ansikte.

SFB översätter så här: Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.

Bibel 2000 översätter så här: Han ger oss liv efter två dagar, på den tredje reser han oss upp, så att vi får leva inför honom.

Här finns det inga stora skillnader mellan översättningen i SFB och Bibel 2000. Min egen översättning hamnar här också inom samma huvudfåra.

Vad som är utmärkande här är två dagar och den tredje dagen. Om man här lyfter in aposteln Petrus förklaring om att för Gud är en dag som tusen år, så får vi tolkningen att efter 2000 år ska Gud återuppväcka Israel. Och på den tredje dagen, i början av en tidsperiod på 1000 år, ska Israel leva inför Guds ansikte.

Jag utgår här från att denna profetia också omfattar Juda, alltså hela Israel och inte bara Israel i betydelsen Nordriket eller Efraim, som Hosea här talar till. Varifrån räknas i så fall de 2000 åren? Troligtvis från den tid då Juda, inklusive Jerusalem, blev helt förstört av romarna. Här kan vi då räkna från år 70 då Jerusalem blev förstört, men inte hela Juda. Men det finns också senare tidpunkter då romarna slog ner de sista judiska upproren i Juda. Det kan också vara så att tiden räknas från Jesu korsfästelse, vilket tros vara runt år 33.  Men sammantaget med vers 1 så talar profeten här om en upprättelse av Israel efter en tid av Guds aga över sitt egendomsfolk. Han som har rivit ska också hela, Han som har slagit ska också förbinda (se SFB).

Efter en period av 2000 år ska Gud återuppväcka sitt folk. Här tror jag det handlar om att hela Israel vaknar upp och återvänder till Fadershuset.

written by Shalowill

Det är stor glädje bland israelvänner i dag. Orsak: Vi har via nästan alla media fått det glädjande beskedet att den israeliska soldaten Gilad Shalit nu äntligen är återförenad med familj och vänner i Israel. Den israeliska regeringen fick släppa över tusen grova kriminella palestinier ur fängelse för att få den kidnappade soldaten fri från fångenskap i Gaza. Men glädjen är blandad. Det är smolk i glädjebägaren. De israeliter som fått sina kära dödade av palestinska terrorister känner sig svikna av den israeliska regeringen när mördarna släpps fria igen. Det har kommit in många klagomål till Högsta domstolen över en rad namngivna terrorister som skulle släppas, men domstolen har gått på regeringens linje. Många tror att detta kommer att leda till fler kidnappningar. Att få över tusen frigivna för en kidnappad soldat måste sporra Hamas, och andra terrororganisationer, till fler kidnappningar.

Att den israeliska regeringen värderar en israelisk soldats liv så högt att de är villiga att betala ett så högt pris för att få honom hem; det säger en hel del om människovärdet i Israel.

Men nu måste vi glädja oss med Gilad’s familj och vänner över att Gilad åter är bland dem efter mer än fem år som fånge hos Hamas någonstans i Gaza. Efter de uppgifter vi i dag kan få via media, så verkar Gilad må bra, fast han är mager och blek. Om han fått några psykiska skador  under fångeskapen lär väl uppenbaras när han nu får läkarvård i Israel.Vi får bara hoppas att han inte fått skador som inte kan helas. Vi vet ju att israelisk sjukvård är bland den bästa i världen, så utsikterna är goda att han kan bli helt återställd.

Så får vi mitt i glädjeyran hoppas att de värsta farhågorna inte besannas. Men mycket tyder på att detta kan stimulera terroristorganisationer på den palestinska sidan till ökade ansträngningar för ytterligare kidnappningar av israeliska soldater och andra israeliska medborgare.

written by Shalowill

Så sant så sant, och det mesta regnar bort, kan säkert många svenskar intyga efter sommaren 2011. Sommaren är en märklig tid. När man ser fram mot sommaren under vinteren och våren, så tycks sommaren vara en ändlös tid. Till sommaren ska jag göra både det ena och det andra, för då är det gott om tid… men när hösten har kommit så verkar sommaren ha varit ganska kort. Då inser man att almanackan har rätt: Sommarmånaderna har inte fler dagar än årets övriga månader,…. och jag hann inte med mer än en bråkdel av vad jag trodde jag skulle hinna med. Och så är det ju detta med att man  unnar sig lite vila och ro i början, för man hinner ju med det man ska göra ändå, för sommaren är ju så lång!

Men jag hann i alla fall inte med att skriva något i min blogg under sommaren. Det var ju så mycket annat jag måste göra. Och så hade jag inte tillgång till Internet på samma sätt som här i min vinterbostad i Sverige. Min sommarbostad har jag i Norge, och där har jag inte råd att ha internetabonnemang bara för några sommarmånader. Så det får bli internetfasta under tiden jag är där. Det är en del av förklaringen till att jag inte har bloggat på länge.

Min fru hade en rätt lång konvalesenstid i början av sommaren. Hon hade en knäoperation under senvåren, och den krävde ca. tre månader för tillfriskning i hemmet. Då hade jag annat att tänka på än min bloggsida. Den ägnar jag mig åt när jag har överskott av tid och energi. Det får inte bli något självändamål.

När min fru var tillräckligt bra för att vi skulle kunna ge oss ut på vår ca. 85 mil långa bilfärd till vårt sommarviste i Norge, så hade sommaren kommit ända till i mitten av juli. Men sommaren i Norge blev ganska bra om vi talar om vädret. Början av augusti månad var i det närmaste perfekt, och det var ganska lätt att bli solbränd om man inte aktade sig noga för den starka solen där. Och bra med fisk fick vi också denna sommar. De senaste somrarna har inte fisket varit så bra, men i år var det bra med fisk. I början av september vände vi så kosan mot Sverige igen, och nu har jag äntligen kommit mig för att skriva några rader.

Jag måste medge att jag, med många andra israelvänner, var oroade  inför den omröstning vi trodde skulle ske i FN’s Generalförsamling. Ännu är inte saken om en palestinsk statsbildning utagerat i FN. Bollen ligger nu hos Säkerhetsrådet, och vi ser med spänning fram mot vad som kan ske där. Att vara konstant oroad för Israel tycks vara en sann israelväns vardag, men just nu tycks det råda ett relativt lugn vad Israel beträffar.

Det andra orosmolnet man kunde skymta i början av sommaren, var finansproblemen i många EU-länder. Grekland tycks nu vara på fallrepet enligt  många kvalificerade bedömare, oavsett vad EU-politikerna hittar på. Och andra EU-länder verkar stå i kö.

Det tycks dra ihop sig till en bister vinter i Europa. Inga  EU-länder verkar komma oskadda ur den kris som väntar om Grekland går bankrutt.

Hoppas bara att vädret blir lite mildare denna vinter. Hoppas FN’s klimatpanel får rätt om denna vinter, .. att vi går mot varmare tider!

Vill bara säga Shalom till eventuella läsare av min blogg.

written by Shalowill

Aposteln Paulus skriver i första brevet till församlingen i Tessalonika kapitel 4 verserna 13 – 18 (1 Tess 4:13-18) att Jesus ska komma tillbaka för att hämta sin församling. Utifrån det Paulus här skriver så har läran om Uppryckandet uppstått. Vi förstår av det  Paulus  säger här att detta var en lära som var allmänt spridd i församlingen. Troligtvis något som Paulus förkunnande överallt där han planterade församlingar. Vi måste vidare utgå från att Paulus inte kom med en egen teori här, utan detta var allmänt tankegods där evangeliet förkunnades. Om Paulus i detta sammanhang skulle komma med en lära som inte var väl förankrad både hos församlingen i Antiokia och även hos huvudförsamlingen i Jerusalem, så skulle han genast bli ställd inför de äldsta i Jerusalem för att förklara sig. Nej, vi har all grund till att utgå från att det Paulus här talar om var en lära som var väl förankrad i urkyrkan. Vi förstår av sammanhanget här i Tessalonikerbrevet att Paulus inte skulle ha skrivet om detta ämne om inte det hade uppstått stark oro i församlingen. Något hade inträffat som inte tycktes stämma överens med det de hade hört tidigare. Församlingsmedlemmar hade dött, och nu var de oroliga  för hur det skulle gå för dem vid Jesu återkomst. Tydligtvis förkunnade Paulus och andra om uppryckandet på ett sådant sätt  att det kunde tolkas som att  ingen skulle dö innan Jesus kom tillbaka för att hämta sin församling. På grund av den oro som nu hade uppstått i församlingen, måste Paulus komma med ett förtydligande. Det är oklart om Paulus blev tvungen att revidera sin lära, eller om det var så att han måste förtydliga vad han sagt tidigare. Men i samma veva som han talar om de som dött, eller insomnat, så talar han om ”vi som lever och är kvar….” (v17). Det verkar som om Paulus här räknar med att han själv är i livet när Jesus kommer tillbaka. Här, i skrivande stund, är Paulus övertygad om att Jesus snart ska komma tillbaka för att hämta sin församling.

Utifrån detta kan vi dra den slutsatsen att Paulus räknade med Jesu återkomst vilket ögonblick som hälst, utan några särskilda förvarningar. Det leder oss in på en teologi om Vedermödan eller vreden, som Paulus uttrycker det. Det är inte sannolikt att Paulus trodde att församlingen skulle behöva uppleva Vedermödans tid, utan snarare bli räddad undan den genom att Jesus hämtade hem församlingen, innan den tiden.

written by Shalowill

Frågan ”Vart är vi på väg?” är viktig i det kända TV-programmet ”På spåret”. Givna ledtrådar ska leda de tävlande att identifiera slutmålet.

Frågan ”Vart är vi på väg?” kan med fog ställas i flera andra sammanhang. När det gäller miljön ställs frågan ofta och svaren är olika. När det gäller fredssituationen i världen så är också frågan berättigad, men svaren är också där olika.

Men jag vill gärna ställa frågan:”Vart är vi på väg?” – när det gäller kristenheten i Sverige i dag.

Också här blir svaren olika beroende på vem som svarar. Någon har myntat ordet ‘påkristning av Sverige’, och då har det syftat på både ett behov och ett skeende som pågår.

Om jag ställer  frågan till mig själv, så har jag det pessimisstiska svaret att det går utför med svensk kristenhet. Med statistik kan man visa att antalet kristna  registrerade i kristna samfund och organisationer utgör en starkt nedåtgående trend. Inför detta faktum kan man lätt bli deppig.

När David Wilkerson talade i pingstkyrkan Filadelfia i Stockholm 2004 uttryckte han en pessimism jag själv aldrig har varit i närheten av. Han sade att han hade ett budskap från Gud.

Budskapet ljöd:  ”Gud har en kontrovers med den evangeliska kyrkan i Sverige!”

Guds bedömning av oss kristna i Sverige då var att vi var apatiska.

Här har vi alltså fått en bedömning av svensk kristenhet från Gud själv!

Då kommer frågan: Har vi blivit bättre sedan 2004, eller kan det sägas om oss kristna  än i dag att vi är apatiska?

Nu kan vi ju sätta frågetecken vid budskapet och fråga om det verkligen var från Gud.  Var inte detta något den amerikanske predikanten hittade på själv? Säkert är det många som tröstar sig med den lösningen, men jag för min del känner att det nog stämmer, även om det fortfarande känns overkligt.

Nu kan vi inte längre fråga David Wilkerson, eftersom han lämnade denna världen genom en trafikolycka 27 april 2011. Hans budskap finns dock att hämta via Internet, vilket rekommenderas för varje ärligt sökande kristen. Hans predikan från 2004 i Stockholm kan fortfarande höras på Internet via http://aletheia.se/2011/05/02/david-wilkersons-sista-halsning-till-sverige/

När Jesus via aposteln Johannes skickade ett budskap till församlingen i Laodicea, så fick de höra att de var ljumma. Kanske var David Wilkerson en sådan budbärare som Johannes fick vara då? Om församlingen i Laodicea tog vara på varningen och gjorde bättring vet vi inte så mycket om.  Men vi har nog möjligheten kvar fortfarande, – ett litet tag.  Frågan är om vi har viljan och förmågan att ändra ställningen?

Jag tror att detta måste bli en individuell åtgärd. Det kan inte organiseras uppifrån samfundsledningarna. Församlingsledningarna verkar numera starkt upptagna med att minska de ekonomiska följderna av medlemsminskningen. Genom organisatoriska sammanslagninger kan man fortfarande åstadkomma eknomiskt bärkraftiga samfund.

Nu kan man läsa i tidningar och på bloggar att de som först fick ta emot budskapet från David Wilkerson för närvarande är starkt upptagna med att stärka banden med påvestolen i Rom. Ja, då undrar man om budskapet togs på allvar.

Samtidigt kan man läsa om andligt uppvaknande på olika platser i landet. Särskilt mycket uppbyggligt kan noteras i ungdomsvärlden. Under påsken i år fick jag tillsammans med närmaste familjen ta del av en underbar kristen konferens i Halmstad, eller närmare bestämt på Gullmarsgården. EFS-församlingen i Halmstad var  arrangör tillsammans med New Wine, och det var för oss en andlig förnyelse. På dylika konferenser hittar många kristna det de saknar i gemenskapen i hemförsamlingen. Det blir som att komma till en oas under en ökenvandring.

Bland kristna jag möter finner jag en stark längtan efter andligt uppvaknande både hos sig själv och i församligen. Men samtidigt möter jag frustration över att församlingen som helhet inte har denna längtan. Jag själv känner också denna frustration, eller uppgivenhet, och jag finner ingen annan väg att gå än bönens väg. Min förhoppning är att Gud ska utgjuta nådens och bönens ande över svensk kristenhet, ja, över allt Guds folk i hela Skandinavien, såsom han lovar göra med Davids hur och Jerusalems invånare i Sak 12:10.

written by Shalowill

Har nyligen lyssnat till direktsändning från utrikesdebatten i Riksdagen. Många berörde upproret i Egypten och välkomnade Mubaraks avgång.

Men i Israel är regeringen orolig och avvaktande inför vad som nu håller på att hända. Faktum är att ingen med säkerhet vet vad som kommer att hända i Egypten framöver. Israel är orolig för att fredsavtalet med Egypten är i farosonen, och många signaler från olika håll i Egypten tyder på att oron inte är obefogad.

Vår utrikesminister, Carl Bildt, betonade i ett av sina inlägg i debatten hur viktigt det är för stabiliteten i Mellersta Östern att det blir fredsavtal mellan Israel och palestinierna. Carl Bildt betonade vikten av att Israel gjorde allt för att freden skulle bli en realitet.

Jag kom då osökt att tänka på att det finns två parter, åtminstone, som måste anstränga sig för att åstadkomma denna viktiga och länge efterlängtade fred? Är det bara Israel som utrikesministern ställer krav på? Borde man inte ha så rimliga krav på motparten, palestinierna, att de åtminstone erkänner att landet Israel finns? Kan man förhandla med någon som man inte vill erkänna att de finns?

I all skolundervisning i de palestinska områdena finns inte kartor där landet Israel är utritat.  Borde inte svenska regeringen verka för att skolbarnen i de palestinskt administrerade områdena får en korrekt undervisning om deras allra närmaste omvärld?

Carl Bildt har vid flera tillfällen, och nu senast i dagens utrikesdebatt, lyft fram Israels skyldigheter att åstadkomma fred i sitt närområde. Men jag har aldrig hört honom lägga samma krav på de palestinska självstyremyndigheterna och arabvärlden i övrigt.

Israel är som bekant omgiven av fientligt sinnade länder som vid flera anfallskrig, ekonomiska sanktioner och väpnade konflikter har sökt utplåna staten Israel, en stat de vägrar erkänna.

Carl Bildt är len i tongångarna när arabvärlden är på tal, men han ställer hårda och strikta krav på Israel och deras skyldighet att åstadkomma fred i sitt närområde.

Israel hotas av ständiga raketattacker från Gaza. Hisballa i Libanon lär ha minst 50,000 raketer till sitt förfogande i södra delen av Libanon. Raketer de har fått från Iran via Syria. Raketer med räckvidd ända till södra Israel. Ingen stad i Israel befinner sig på säkert avstånd. Raketernas syfte är att döda så många judar som möjligt, och det är Israel som är det tilltänkta attackmålet.

Iranska myndighetspersoner försitter inga tillfällen att i internationell media hota Israel med total utplåning. Till och med på FN:s talarstol kan Irans president ostraffad uttala hot mot ett annat medlemsland i den fredsbevarande unionen FN.

Borde inte Carl Bildt i någon mån försöka förstå att det inte enbart är Israels ansträngningar som måste till för att åstadkomma fred i Mellanöstern? Kanske kunde vår utrikesminister våga höja rösten lite mot Saudi Arabia och deras antiisraeliska hållning, och varför inte klämma till mot Irans ständiga hot mot den israeliska staten? Varför inte passa på att fördöma Iran för alla raketer de med Syriens hjälp har placerat ut i Libanon och alla raketer de via smuggelvägar exporterar till Hamas i Gaza. Om Carl Bildt ville lyfta blicken från sin blogg och titta lite på hur det ser ut politiskt och militärt i Israels närområden, så kanske han skulle förstå att det inte enbart är Israels fel att det råder en spänd stämning i Mellersta Östern. Det är visserligen sant att Israel utgör ett stort militärt hot i området. Hotet består i att staten Israel över huvud taget existerar. Vad Carl Bildt i själva verket menar är att staten Israel skulle upphöra att existera, så att de arabiska kartorna blev rättvisande. Inget annat tillgodoser till fullo kraven från Israels arabiska omvärld, men det vägrar tydligtvis svenska politiker att erkänna öppet.

Den fred som västerländska politiker propagerar för, där en självständig palestinsk stat upprättas på gammal israelisk mark, bredvid nuvarande Israel, är i den palestinska begreppsvärlden enbart en tillfällig lösning. Den slutliga lösningen är, och förblir, en total utplåning at staten Israel. Det deklarerade Arafat på sin tid, och det har inte gjorts några ändringar på den punkten på den arabiska sidan efter Arafats tid. En palestinsk stat bredvid Israel var enligt Arafat enbart en temporär lösning. När man nu ser vapenuppladdningen i Södra Libanon och i Gaza, så är det lätt att förstå Israels oro över en palestinsk stat öster om Israel. Det skulle bli en bra utskjutningsramp för raketer mot hela Israel!

written by Shalowill

Adventstiden går nu mot sitt slut. Det fjärde ljuset är tänt och signalerar att julen, Jesu ankomst, är nära. När adventsljusstaken nu står här och brinner med alla sina fyra ljus, så ger den signal om att julen står för dörren. Jag tror barnen är fulla av förväntningar inför julen, och föräldrarna gör allt de kan för att barnen inte ska bli besvikna. Ja, jag minns den tiden då min fru och jag, som småbarnsföräldrar, gjorde allt vi kunde för att julfirandet skulle bli så bra som möjligt för våra två pojkar. Fortfarande är det så att vi tänker på gemenskapen med vår närmaste familj under julhögtiden. Vi vill så gärna att den ska bli bra för alla parter.

Men ser man på de bibeltexter som används i våra kyrkor under advent, så finner man att många av texterna pekar både på Jesu första ankomst och på den förväntade andra ankomsten.

Om vi nu lyfter blicken och ser fram mot Jesu andra synliga ankomst till jorden, så undrar man hur många ljus som nu brinner i ‘adventsljusstaken’?

Advent är som bekant ett latinskt ord som betyder ankomst. Det är en förberedelsetid inför Jesu ankomst. Den ankomst begreppet syftar till i vår kyrkotradition är nog Jesu första ankomst, och då går nog tankarna i vårt gudstjänstfirande i första hand till Jesu födelse i Betlehem.  Men många av texterna som används i våra kyrkor under Advent har en dubbel betydelse. Ser vi på GT-texten i år på 2:advent Jer 33:14-16 ,så handlar det helt klart om Jesu andra ankomst då han ska återupprätta riket åt Israel:

Löftet om den rättfärdige telningen av Davids släkt

14 ”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.
15 I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David.
Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.
16 I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet.
Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.”

Detta skedde inte med Israel vid Jesu första ankomst, men det är vad troende judar förväntar ska ske när Messias kommer.

Vi kristna och troende judar har en sak gemensamt här:Vi väntar alla på Messias!

Nu lever vi i adventstiden inför Messias ankomst, och som vi kristna tolkar Bibeln: Jesu andra ankomst!

Då är det viktigt för oss kristna som tror på dessa profetior, att vi ger akt på ‘adventsljusstaken’, så att vi vet hur många ljus som nu är tända.

Enligt Bibelns budskap, så är det livsviktigt för oss att vara redo när Jesus kommer tillbaka. Det gäller att vi använder advent väl så att vi är förberedda när han kommer.

written by Shalowill

Tempelinvigninsfesten, Chanukah, firas i Israel, och bland judar världen över, i åtta dagar till minne av mackabéernas återerövrande av templet från de hellenistiska syrierna, år 165 f.Kr. Man tänder ljus i hemmet varje kväll – ett ljus första kvällen, två ljus andra kvällen osv.

En relativt sen, men väl utbredd, tradition är att utbyta gåvor i samband med ljuständningen.

Firandet i år sträcker sig från 2 Dec tom 9 Dec. Enligt israelisk hebreisk kalender är firandet fastlagt  från 25:e Kislev tom 2:a Tevet. Vår kalender är en solkalender och den israeliska är en mån och solkalender, vilket gör att firandet infaller lite olika enligt vår kalender. Varje dag under högtiden kallas för Chanukah 1, Chanuka2, osv tills man är vid den åttonde dagen som då kallas Chanukah 8.

Alla högtider i Israel inleds vid solnedgången dagen innan, vilket innebär att det första ljuset tänds på kvällen den 1:e Dec. i år.

written by Shalowill

Det underbara hälsningsordet Shalom, som brukas flitigt varje dag i Israel, översätts i våra biblar med frid, men som det används dagligdags, så tolkas det som vårt hej.

שלום Shalom var det första ordet Jesus sade till sina lärjungar efter sin uppståndelse enligt vad evangelisten  Johannes berättar. I våra biblar står det så här i Joh 20:19

”Frid vare med er.”

Men eftersom han talade hebreiska då, så var det ordet Shalom han hälsade dem med. שלום לכם Shalom lechem, (Shalom till er), ljuder denna ljuva hälsning på hebreiska.

Om man går till Google och frågar vad ordet Shalom betyder, får man följande svar på engelska:

Completeness, wholeness, health, peace, welfare, safety soundness, tranquillity, prosperity, perfectness, fullness, rest, harmony, the absence of agitation or discord.

Detta är den uttydning Strongs konkordans ger det hebreiska ordet Shalom översatt till engelska. Vi ser här att ordet peace, som ju betyder frid/fred på svenska, bara är en liten del av den totala betydelsen. När Jesus hälsade sina lärjungar med Shalom, så, var det allt detta goda han välsignade dem med.

Hos profeten Jesaja kap.9 v 6 läser vi följande:

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Alla dessa namn såg profeten Jesaja över det barn som skulle födas i Betlehem. Fridsfurste var ett av de namn Jesus skulle bära. På hebreiska heter det Sar Shalom, שַׂר־שָׁלֹֽום, och när han möter sina lärjungar efter uppståndelsen så hade han förvärvat titeln Shalomfursten, och hade auktoritet att ge Shalom till alla som ville ta emot hans gåva.

Jesus ska inom en snar framtid komma tillbaka till jorden och upprätta riket åt Israel, eller Shalom-riket, det vi i våra biblar kallar Fridsriket.

När man nu i Israel dagligen hälsar varandra med ordet Shalom, så är detta ett önskemål om att det ska bli en verklighet i deras vardagsliv, allt det ordet Shalom innebär. Och vi vet, vi som tror på Bibelns ord, att detta snart ska bli en verklighet för Israel.

När vi i bönen Fader vår ber ” Låt ditt rike komma” så beder vi om att Shalom-riket ska bli verklighet på jorden.

Tänk om vi som tror på Bibeln skulle byta ut vårt tramsiga och intetsägande hälsningsord ’Hej’ med det löftesrika israeliska hälsningsordet ’Shalom’.

Tänkvärt?

Shalom och på återseende   שלום ולהתראות

written by Shalowill

I dag är det lördag här hos oss, men i Israel är det Shabbat, vilket betyder vilodag, typ en sådan dag som söndagen var under min uppväxttid, men det är läääänge sedan nu. Jag har vid två tillfällen fått uppleva hur man firar sabbaten i Israel, och då gick mina tankar till min barndoms söndagar. Inget arbete utförs i Israel på Sabbaten. Bussarna står stilla. Delar av innerstäder är avstängda för trafik. Hela innerstaden blir gågator. Inga judiska affärer, restauranger eller andra inrättningar är öppna. Vill man äta på restaurang under sabbaten måste man gå till en ickejudisk inrättning. Folk är ute och finpromenerar med hela familjen. Alla är finklädda.  Alla hälsar varandra med orden Shabbat Shalom. Denna hälsning börjar höras redan på fredag eftermiddag och används ända till sabbatens slut på lördag kväll. Vi skulle kunna fritt översätta denna fina hälsning och säga att hälsningen är en tillönskan om fullständig harmonisk vila.

Judar över hela världen firar denna dag, och för att veta tidpunkterna när vilodagen börjar och slutar, så utgår det meddelanden om detta från rabbinatet i Israel. Sabbaten börjar vid solens nedgång (i Israel) på fredagskvällen och slutar vid solnedgången på lördagskvällen. Vi påminner oss nu orden från Moses: “Tänk på vilodagen så att du helgar den.“

Här kan vi ju påminna oss om det vi kallar helgsmålsbön, dvs. att vilodagen, söndagen, börjar klockan sex på lördagskvällen med andakt och ringning i landets kyrkor. Detta sänds som bekant både i TV (SVT) och i radio (SR). Och söndagen varar som bekant till klockan sex på söndagsvkvällen. Detta säger oss att på den tid kyrkan hade stort inflytande på livet i landet, så avslutades allt arbete på lördag kväll klockan sex, för då ringdes helgen in. Och söndagen var kyrkogångsdag. Då var inga affärer öppna, inget arbete fick utföras. Alla var söndagsklädda, åtminstone vid kyrkobesöket.

Vi kan här se att det judiska firandet av sabbaten överfördes till kyrkans firande av vår vilodag, söndagen. Vilodagen började kvällen innan och varade till kvällen på söndag.

Kanske något att längta tillbaka till i vår stressade tillvaro? En dag helt olik alla andra dagar i veckan, precis som det är i dagens Israel?

Av alla veckodagar i Israel, så är det enbart vilodagen som har ett namn, nämligen Shabbat. Precis som det står i skapelseberättelsen i Första Mosebok. Gud (Elohim) arbetade med sitt skaparverk från dag ett till dag sex, men på sjunde dagen vilade han. Då var arbetet klart. Den dagen fick namnet Shabbat.

written by Shalowill

Nu är Lövhyddohögtiden förbi detta år. Denna  högtid firas inte här hos oss, men väl i Israel där de nu skriver år 5771, som började enligt vår kalender den 9:e September och efter deras kalender den 1:e Tishrei. I Israel kallas nyårsdagen för Rosh Hashanna, vilket kan översättas till svenska som ‘årets huvud’ , om man vill ha en rak översättning. Eller varför inte ‘årets chef’? Men givetvis översätter vi det till svenska som nyårsdagen. Och tio dagar senare, den 10:e Tishrei firade de den största högtidsdagen i Israel, nämligen Yom Kippur, som vi kallar Försoningsdagen. Denna dag blev känd för hela världen 1973 när Israel helt överraskande blev attackerade av Egypten och Syrien. Då utbröt det krig som har gått till historien som Yom Kippur kriget, och därmed blev denna israeliska högtidsdag känd genom alla världens nyhetsförmedlingar. Efter att ha besegrat sina fiender på ett mirakulöst sätt, även i detta krig, så har Israel kunnat fira denna stora fastedag i relativt lugn, fast de lever under ett ständigt hot, inte minst från Iran.  Yom Kippur firas under ett mycket allvarstyngt dygn utan mat och dricka, då försoning ska bringas människor emellan och med Israels Gud. Men när lövhyddohögtiden, Succot, börjar den 15:e  Tishrei, då är det glädje och fest. Under åtta dagar ska man då tillbringa tid i en enkel hydda, succa, under bar himmel för att minnas den tid deras fäder blev ledda av Gud genom öknen i 40 år, innan de fick inta det land Gud genom ed hade lovat Abraham, Isak och Jakob. Hos Moses kan vi läsa Guds förordning om lövhyddohögtiden.

Så skriver Svenska folkbibeln från 3Mos 23:33-36

”HERREN talade till Mose. Han sade:  Säg till Israels barn: På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS lövhyddohögtid, i sju dagar.  På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra.  I sju dagar skall ni offra eldsoffer åt HERREN. På åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldsoffer åt HERREN. Det är en högtidsförsamling. Inget arbete skall ni då utföra”.

Helt efter denne förordning firas inte Lövhyddohögtiden i dag. De har inget tempel där offrandet skedde ända fram till Jesu tid. År 70 e.Kr. förstörde romarna templet i Jerusalem, och sedan dess har inget offrande kunnat ske enligt det Moses föreskriver. Men Lövhyddohögtiden firas nu varje höst i Israel, och Jerusalem är givetvis huvudplatsen för detta firande. Västra muren, Klagomuren, eller Kotel som den kallas av israelerna, är en rest av det tempel som förstördes år 70, och det närmaste judarna kan komma det förlorade templet. På själva tempelplatsen får de inte komma. Där härskar muslimerna med de israeliska myndigheternas välvilliga medgivande. Men bland de religiösa judarna är återuppbyggnad av templet en dröm de inte vill överge.

Nu när vi har i färskt minne ett kristet firandet av Lövhyddohögtiden i Jerusalem via TV-kanalen Visjon Norge, så kanske det är berättigat att fråga: Varför firar vi inte denna judiska högtid i kristna sammanhang? Vi firar de stora judiska högtiderna Påsk och Pingst, men inte Löghyddohögtiden. Kan det vara dags att tänka om? Evangelisten Johannes berättar i Joh 7:2 om att denna högtid firades på Jesu tid, och att det var till Jerusalem folket vallfärdade för att fira högtiden. Jesus och hans lärjungar firade denna högtid, och den ska firas när Jesus kommer tillbaka till jorden och upprättar riket åt Israel, tusenårsriket. Då blir det obligatiorskt för hela världen att fira lövhyddohögtiden.

Så här profeterade profeten Sakarja enligt Svenska folkbibelns översättning:(Sak 14:16-18)

”Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden. Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, HERREN Sebaot, skall inget regn komma över dem. Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, skall inte heller något regn komma. Detta blir den plåga som HERREN skall slå hednafolken med, de som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.  Detta skall vara det straff som drabbar Egypten, ja, det straff som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.”

Kanske dags att börja träna?

written by Shalowill

Var i går, lördag, tillsammans med min fru, Elisabeth, på en samlingsdag för gideoniter förlagd till Missionskyrkan i Floda. Det var en sammandragning för gideoniter och auxelleris från distrikt 4 av gideonitrörelsen i Sverige. Gideoniterna har som målsättning att sprida Guds ord, Bibeln, till skolor, hotell och vårdinrättningar mm. Målsättningen med samlingen var att stimulera till fortsatta insatser med att öka antalet medlemmar och understödjare och lyfta fram riktlinjer och målsättningar för det fortsatta arbetet. Det slogs fast under dagens samtal och information att det behövs en föryngring av medlemskåren för att arbetet med bibelspridning både inom Sverige och internationellt ska kunna fortsätta och även ökas. Hemsidan för Gideoniterna i Sverige ger mera information om verksamheten och hur man kan bli medlem och understödjare: http://www.gideoniterna.se.

Den nödvändiga förkovringen i Guds ord fick deltagarna denna dag ta emot av prästen i Svenska Kyrkan, Tommy Hallin, som höll ett mycket uppbyggligt och tankeväckande bibelstudium varvat med sång till eget tolvsträngat gitarrackompanjemang.

Det goda frammötet, den fina gemenskapen, god mat och fika samt andlig spis varvad med matnyttig information från ledarskap och inlägg från mötesdeltagarna, gjorde dagen till en god inspiration för fortsatt arbete inom Gideoniterna.

written by Shalowill

På tv-kanalen http://www.visjonnorge.com kan vi just nu se se bilder och program från firandet av Lövhyddohögtiden i Jerusalem dygnet runt. En enorm ekonomisk satsning från en tv-kanal som drivs av insamlade medel. Kanalen kan ses över hela Scandinavien via satelliten Sirius. Den finns också som tillval i det norska marknätet . Just nu satsar kanalen på en etablering i Sverige. Men för internettanvändare är den givetvis tillgänglig över hela världen med sitt frimodiga kristna vittnesbörd med starkt fokus på Israel. Lövhyddohögtiden, Suckot, som firas av alla judar, både i Israel, och i stor utsträckning utanför Israel, kommer att täckas av tv-kanalen Visjon Norge dygnet runt. Vi får se inslag från hur kristna pilgrimer från hela världen deltar i ett kristet firande av lövhyddohögtiden. Det kristna firandet är initierat av Kristna ambassaden i Jerusalem, http://www.icej.org.il/. På deras hemsida får vi också se inslag från Lövhyddofesten. Jag känner stor tacksamhet till Visjon Norge som har vågat gå in i det stora ekonomiska åtagande som det innebär att ge en tv-täckning av det kristna firandet av Suckot. Via Visjon Norge får vi vara med om ett firande som säkert många med mig gärna skulle ha tagit del av, men av olika orsaker inte har haft möjligheter till. Givetvis kan det inte ersätta det egna besöket på plats i Jerusalem, men det vi får bevittna via Internet och via tv-sändningarna kan kanske motivera oss tittare att göra ett eget besök i Jerusalem nästa Lövhyddohögtid.

written by Shalowill

Nu sitter jag och tittar på en direktsändning från det kristna firandet av lövhyddofesten i Jerusalem direktsänt av tv-kanalen Visjon Norge.
Denna stora högtid i Jerusalem kallas på hebreiska för Suckot, och många kristna från hela världen har vallfärdat till Jerusalem för att fira Lövhyddohögtiden tillsammans med judarna och visa dem solariditet. Och det kan behövas i en tid när hela världen vänder sig emot Israel. I dag meddelar våra nyhetssändingar att FN fördömer Israel för att de stoppade de skepp som hade för avsikt att bryta Israels blockad av Gaza.
Det kristna firandet i Jerusalem nu är arrangerat av Den internationella kristna ambassaden i Jerusalem. Just nu talar ledaren för kristna ambassaden.
Kristna ambassaden kan nås på denna sajt på Internett: http://www.icej.org.il/
och tv-kanalen som nu direktsänder från Jerusalem ses på internett sajt: http://www.visjonnorge.com/

written by Shalowill

Har nyss varit på bibelstudiekväll i EFS-kyrkan i Alingsås, min fru och jag. Ganska lång resa från Herrljunga, och väglaget är inte det allra bästa, men det var väl värt resan. Passade på att handla på Maxi i Alingsås när vi ändå var i staden. Det lönar sig.

Bibelstudiet utgår från en bok av Roine Swensson och handlar om olika skyddsmurar. I studiet används Nehemja-boken som en metafor. Den fysiske skyddsmur Nehemja byggde runt Jerusalem får vara en sinnebild på det skydd en kristen person måste ha runt sitt andliga liv. Den judiska befolkningen i Jerusalem på Nehemjas tid levde i ett utsatt läge och var hotade av folken runt omkring. Precis som läget är i Israel i dag, så var det på Nehemjas tid. Nödvändigheten av en skyddsmur runt Jerusalem var helt uppenbar, och Nehemja såg detta och tog sig an problemet. Inget nytt under solen som Predikaren säger. De judar som hade återvänt från fångenskapen i Babel utsattes för övergrepp från folken i omgivningen. De folk som hade övertagit judiska landområden sedan judarna blev bortförda i fångenskap till Babel. Men när Nehemja hade fått muren uppbyggd bodde folket i trygghet i Jerusalem.

Roine Swensson tar utgångspunkt i de historiska fakta i Nehemja-boken för att åskådliggöra nödvändigheten av en andlig skyddsmur för den kristna församlingen och för den eskilde kristne. Som judarna i Jerusalem var utsatta för attacker från illasinnade folk i deras omgivning, så blir vi kristna utsatta för attacker från vår fiende, Satan. Och i boken talas det om olika murar som vi kristna behöver som skydd mot vår själafiende, Satan.

Boken rekommenderas varmt som studiematerial i kristna sammanhang, men även  som enskild läsning. Den heter: ”Jakten på den förlorade härligheten.”

Semnos Förlag.  ISBN 9 19739427-0.

Shalom          שלום

written by Shalowill

Tidningen Världen idag har i fredagsnumret(100217) en artikel om katolska kyrkan i Rosengård, som måste skydda sig med ett högt staket. Det leder mig osökt att tänka på det skyddsstaket/skyddsmur Israel blev tvingad att bygga för att skydda sina invånare mot terror. Vi vet att i Rosengård frodas samma krafter som är motståndare till Israels existens. De samma krafter Israel dagligen måste skydda sina medborgare mot. Då går mina funderingar så här: Kan  det vara samma krafter som hotar katolikerna i Rosengård  som de som hotar Israels existens? I den  politiskt korrekta press vi har i Sverige idag vore en sådan koppling helt otänkbar. Men jag kan väl ialla fall få lov att fundera i de banorna i min lilla blogg. Undrar om det kommer några fördömande i svensk press mot det staket katolska kyrkan har rest runt sina ägor? Svensk press är å andra sidan full av fördömanden mot Israel angående den skyddsmur de blev tvingade att bygga. Ser man runt i världen i dag, så finns det massor av skyddsstaket som byggs för att skydda sig mot oönskad aktivitet. Egypts skyddsbarrier mot Gaza nämns inte mycket i svensk press, vad jag har noterat ialla fall. Nu har Egypten beslutat att bygga stålbarrieren även under markytan för att hindra tunnelbyggande under gränsen mot Siani. USA har länge haft en skyddsbarrier mot Mexico. USA vill skydda sig mot illegal invandring söderifrån. Har inte hört mycket fördömanden i svensk press om den barrieren. Men Israel får ständig kritik av svensk press som fortfarande går i ledband av övervintrade -68:or. Men de vänsterradikala elementen verkar ha ynglat av sig inom svensk massmedia. Och även inom utbildningssektorn. Det senaste tillskottet kan noteras på KTH, där man nyligen hållit ett möte för att få tillstånd bojkott av Israel. Mot rektorns tydliga förbud! Vissa krafter inom KTH vill att högskolan ska avbryta allt samarbete med högskola i Israel. Undrar vem den bojkotten kommer att skada mest? Tekniska högskolan i Trondheim hade något liknade på sin agenda, men som tur var röstades det bojkottförslaget ner. Här försöker starka vänsterkrafter i både Norge och Sverige att bygga ‘skyddsmurar’ mot Israel. Det påminner om den mur kinerserna en gång byggde för att skydda sig mot barbarerna. Nästa gång de tittade över muren hade barbarerna blivit mera utvecklade än Kina självt. Muren/staketet Israel har byggt är genomskinlig och enbart en temporär lösning. När inte hot mot liv och lem föreligger för israeliska medborgare kommer muren/staketet att monteras ner. Detta är ett klart och tydligt uttalande från israeliska politiker, och det tror jag på, fullt och helt.

Shalom          שלום

written by Shalowill